Startsida

Galleri

Filmklipp

Biografi

Kontakt

Projekt  

     
 

Staden

Det var en gång en liten stad – som låg i ett land – långt långt härifrån – bortom de sju bergen – för där bodde snövit redan – och bortom de sju haven

Staden var liten – säkert mycket mindre än den du föreställer dig en liten stad.

Mitt i staden låg det ett torg – så som det brukar – men detta torg var mycket stort och mitt på torget öppnade sig ett svart, gapande hål.

Nu tänker du på några kommunalarbetare – som gräver hål i marken lite här och där – men detta var ett riktigt stort hål – säker 8 meter brett och 40 meter lång.

I den lilla staden fanns det ett universitet som enbart forskade kring det svarta hålet och det hade man gjort i hundratals år.

Till saken hör – att ingen visste – hur djupt hålet var och vad som fanns längst nere.

Visst hade man skickat ner modigt folk i långa rep – men repen hade tagit slut och de hade inte nått botten – om det nu fanns någon.

En teori gick ut på – att hålet skulle gå rakt igenom hela världen och att den skulle komma fram på andra sidan jordklotet.

Men – det var det få som trodde på.

Andra hade kastat ner stora stenar och räknade sekunder tills de skulle höra en duns – men inget gick att höra. Varje professor på universitetet hade sina idéer om hålets hemligheter – men ingen hade lyckats med – att hitta ett svar.

Folket brydde sig inte så mycket – själva staden var uppbyggd kring avgrunden – hade växt fram under tidens lopp-

Staden levde på hålet och det rätt bra – här var det ingen som svalt.

Folk kom från hela landet – ja – till och med från andra länder och besökte staden –

Många tog semester och stannade i flera veckor – ännu flera åkte dit enbart över helgen och det var både män och kvinnor i alla åldrar.

Varje lördag – prick 20.00 – samlades alla – som hade hittat sin stora kärlek – eller åtminstone trodde det – anmälde sig och ställde sig på var sin sida av avgrunden. Sen skulle de ställa sig på en bestämd plats – och hoppa eller kasta sig ut – båda samtidigt. Alla människor i staden fanns då samlade på torget. De – som – hade gott om pengar – kunde köpa sig de bästa platser – eller bokade platser på restauranger – som låg nära hålet. De åt och drack och följde händelserna från nära håll – den kvällen var det extra dyrt –

De fattigaste fick sträcka på halsarna.

Höll kärleken – var den äkta – så svävade båda – glömde tid och rum. Sen kunde de gifta sig och leva lyckliga i alla sina dar – ibland –

Detta var det enda sättet för att få veta –

Universitetet gav ut forskningsrapporter varje år – med noga statistik – och tolkningar – varför vissa lyckades – och andra inte. Men – det var bara tolkningar.

Det fanns böcker skrivna - "DE 15 bästa sätten att hoppa" och böckerna såldes bra.

Men – var det inte äkta kärlek – och det räckte inte med att bara en kände det – ja – då föll de ner i den svarta avgrunden – ibland båda – men mest bara en – den andre klarade sig och hamnade på fast mark. Det hade faktiskt hänt – att personen hoppade en gång till – samma kväll – och lyckades –

Detta pratades det mycket och länge om – och om igen kunde man bara konstatera – att man inte visste ett smack om hur kärleken fungerade – när man lyckades och när man misslyckades.

Vissa tyckte – att det var ju tur det – för tänk – om man kunde styra kärleken – om man skulle veta – hur man skulle göra på rätt sätt – oh – så trist – och vad skulle hända med staden då – det kanske skulle innebära en ekonomisk kris –

Ja – hela stadens existens stod kanske på spelet.

En sak var alla eniga om – villa man uppleva kärleken – och det ville ju alla – så fick man hoppa – oavsett - om man ville eller ej – det fanns inget annat sätt.

Vågade man inte – och det hände ofta – då blev det ingen kärlek –

Många var livrädda – visst – det var de – som alltid stod längst framme och skrek högst – när någon trillade ner i hålet.

"Det är ju tur – att jag inte tror på tramset" sa de till varandra – "tacka vet jag en redig karl – som är snäll och drar hem lite pengar."

"Tänk dig – några dagar i stora staden och shoppa loss – eller en karl som håller handen och tafsar på dig hela tiden – hallå där – det är väl ett enkelt val."

"Kärleken kommer med åren – bara man lever ett bra liv och han håller sig borta – så att man får lite lugn och ro."

"Karlar är som hästar – de skall jobba – jobba – jobba – då mår de bra – och så skall man ha pli på dem – nån ordning skall det väl vara."

Ursäkter fanns det hur många som helst av – ja – miljoner –

Men – tittade man lite närmare – letade man lite djupare – nej – inte där – utan ännu djupare – då hittade man önskan om att uppleva kärleken –

Då och då kom någon – som hade trillat ner – kravlandes upp igen ur hålet – ibland hade de varit borta i några månader – ibland i flera år –

Det var inte mycket de berättade – det var svart – sa de oftast – och – det gjorde ont –

Men – var gjorde det ont – och – hur gjorde det ont – det var det ingen – som kunde förklara –

Alla var de magra – hade tappat en massa kilon och behövde äta upp sig – och det bjöd staden på –

Tänk – någon skulle ha dött – då skulle folk inte våga komma till stan – och hela stadens existens skulle gå åt pipan –

Man pratade helt enkelt inte så mycket om dem – som misslyckades – men ännu mera om dem – som lyckades – detta var bra reklam –

Man gav ut en egen tidning – en gång i veckan – med bilder på dem som hoppade och som lyckades – och tidningen spreds över hela landet –

Staden – det vill säga – universitetet och köpmännen – anordnade t.o.m. tävlingar – vem som gjorde bäst ifrån sig – vem som hade rätta stilen och hoppade med största inlevelse – det diskuterades noga och sattes poäng på – vinnaren kunde kamma hem en ansenlig summa pengar – och givetvis redogjordes det allt i tidningen. Självklart fanns det tio i topp lista.

Tidningen var mycket omtyckt - lästes av alla – och antalet besökare ökade från år till år – de lärda på universitetet hade noga koll på detta - Köpmännen fyllde tidningen sen med reklam för sina produkter. För några år sedan hade en köpman kommit på – att man bara sålde prylar och varor till kvinnorna – att man hade glömd männen – hur kunde man vara så dum. Omedelbart satte man igång men en massiv reklam – enbart riktad mot männen – och den gav utdelning – nu tjänade man dubbelt så mycket – minst –

Alla var nöjda och belåtna.

Så såg det ut i den lilla staden bakom de sju bergen – och de sju haven.

Han hade hyrt ett rum i utkanten av staden – längre in mot staden blev rummen dyrare – och han skulle ju bara sova där.

Det var inte första gången – han besökte staden – det hände lite då och då.

Han var skogshuggare och det hade varit en storm – som fällde många träd – så han hade jobbat mycket och länge – men – han hade också kunnat spara lite pengar – och det var ju bra – nu kunde han stanna lite längre i staden – en vecka eller två –

Framåt sena eftermiddagen brukade han gå ner till stadens torg – så som alla andra också – tog en fika - åt någonting – och tittade på folkvimlet – speciellt på unga kvinnor – och de tittade på unga män –

Så hade det alltid varit – och så var det fortfarande –

För tre dagar sedan hade han sett en kvinna – bara ett litet ögonblick – och hon hade sett honom – det var han helt säkert på. De hade sett i varandras ögon – ja – hur skall man göra annars.

Sedan dess hade han gått omkring på torget och i gränderna nära torget – i hopp om – att han skulle träffa på henne igen – att kunna se henne i ögonen igen. Han ville veta – om hennes blick rörde vid honom på samma sätt och om hans blick hade rörd vid henne.

Ju längre in på torget han kom – desto flera affärer fanns det. I dem kunde man köpa allt mellan himmel och jord. Kläder – som var speciellt designade för att hoppa – de var extra fina – och därmed extra dyra. Frisörer, parfymerier med massor med smink för båda. Inte att glömma bröstinläggen – hur skulle man kunna hoppa med små bröst – det skulle ju säkert gå åt pipan. Där fanns tandläkare och läkare – och de opererade precis vad som helst efter senaste mode – men det var dyrt. Advokater och försäkringsagenter och banker.

Självklart fanns det kyrkan på plats – olika så klart. Det var bara de rättrogna som kunde sväva – bara de – som trodde på just deras gud – och betalade –

Alla andra hade ingen chans och skulle säkerligen trilla ner i hålet. Hålet för dem var ingången till själva helvetet. Det fanns många som trodde på det –

Nere vid torget var det mest matställen och försäljningsstånd. Det var party – party nästan varje kväll och allra värst på lördagar. Det var ju därför alla hade kommit till staden – att festa – hitta någon och att sen kunna hoppa utför stupet – sen skulle man leva lycklig i resten av sitt liv.

"Skulle det hända – så skulle det hända i kväll" tänkte han. Skulle han inte hitta henne – ja – då fanns hon inte i staden – för idag var det lördag –

På vägen köpte han en liten flaska med väldoftande olja – visserligen var han van vid att tvätta sig – efter arbetets slut – men – han tyckte om doften – och det var ju lördag – i alla fall.

På tredje varvet runt torget upptäckte han henne – gick närmare och stod sen alldeles stilla –

Hon var med i ett helt gäng av unga kvinnor – en var gammal – det var säkerligen hennes mor – det syntes – och alla pratade i ett.

När hon såg honom – tystnade hon – stod alldeles stilla och såg i hans ögon –

Människor runt omkring dem försvann in i en dimma och det blev alldeles tyst – och de såg i varandras ögon – länge –

Och då nickade han – tyst – hennes ögon glittrade som diamanter –

Nu visste han – hade fått svar – och så vände han sig om och gick iväg till avgrunden.

I samma ögonblick väcktes livet igen runt omkring dem. Hennes vänner hade sett – vad som hände – hade tittat på honom – och vägt honom. Nu hade de något att prata om.

Ville man hoppa utför avgrunden – fick man först anmäla sig och betala en liten summa – men inte en lite liten summa utan en stor liten summa – ungefär så mycket som det kostar med en parkeringsbot för dig. Man ville undvika – att alldeles för många bara hoppade för skojs skull – samtidigt som staden fick in en ansenlig summa pengar.

Han gick fram till inskrivningen och la pengarna på bordet. Tjänstemannen räknade dem och skrev ut ett kvitto som fästes på kläderna – så att alla kunde se det. Vidare upplystes han om – att det inte var avdragsgiltig och att han inte fick vara för berusad.

Att möta kärleken fungerade inte – när man var full. Men – ju mer man drack – desto modigare blev man – och desto mera ville man hoppa. Sådana spektakel var kvällens höjdpunkter – som ingen ville missa – och som man pratade om – till näst kommande lördag.

Sen gick han fram till avgrunden och tittade ner i den. Den var så svart – så svart.

Ingen fågel hade byggt sitt bo därnere – inte en växt hade slagit rot –

"Hej på dig – igen – min vän. Vi känner varandra väl – och du skrämmer mig inte" sa han tyst.

Han hade stått här tidigare – en gång – för länge sedan – och han hade hoppat.

Då var han livrädd och darrade i hela kroppen – nästan – att han hade kissat på sig – men – så var det alltid första gången.

Och han hade fallit – som en sten – rakt ner i avgrunden. Allting hade blivit svart runt omkring honom. Hur länge han hade fallit – det visste han inte – tiden fanns inte i avgrunden.

Någon gång hade han slagit i – och det hade gjort ofantligt ont. Sen låg han avsvimmad på botten av avgrunden – länge – hur länge – vem vet.

Du måste veta – att ingen dog av att slå i – det gjorde bara så otroligt ont – men ingen dog av detta –

Det första han gjorde – var att öppna ögonen. I början var allting svart runt omkring honom – men efter ett tag – vande han sig vid mörkret och kunde urskilja lite grann.

Han var absolut inte ensam där nere – där fanns andra – som gick omkring mumlandes och klagandes – men – han hörde aldrig – vad de sa – och de hälsade inte på varandra –

Sen kunde han röra på ett finger – sen hela handen. Sakta – sakta – kunde han resa sig och stå på båda benen igen - men smärtan – den fanns kvar –

Med tiden började också han att gå omkring – och dag för dag och vecka för vecka blev han starkare.

I efterhand trodde han – att det hade tagit honom nästan 2 år – innan han fick livskraften tillbaka.

Nu var han trött på det hela – det var nock – nu ville han upp till solen igen – och så började han klättra. I början var det inte lätt – han trillade tillbaks igen några gånger – men viljan – att komma upp ur hålet – att kunna se himlen igen och höra fågelkvitter – var starkare.

Och igen började han klättra och klättra. Efter många veckor började mörkret att lätta och han kunde se himlen igen – sen gick det fort – och han var uppe på jorden igen –

Blåslagen och sönderriven – 7 kilo magrare – kände han lyckan – äntligen var det över – äntligen var han sig själv igen.

"Hej på dig – igen – mig skrämmer du inte – jag känner dig – fuck you – jag kan klättra igen – mig skrämmer du inte." Men han visste – att det inte var riktigt sant.

Sen gick han bort från avgrunden – satte sig på ett café och tittade på folkvimlet. Nu kunde han inte göra mera – kunde bara vänta – tills det blev kväll – tills det blev hans tur och hennes – ifall hon ville.

Han hade Nr 12.

 

Nu strömmade folk ner till torget – man hälsade på varandra – pratade en stund

om vädret och andra viktiga saker – hittade sina platser på restaurangerna och caféer.

Nu dök de första unga tjejerna upp – som sålde pussar för 5 kronor styck – ibland kunde de tjäna riktig mycket med pengar – de snyggaste och de mest gå-påare.

Föräldrarna tyckte – att det var helt ok – det var ju inget skamligt och så lärde de sig – hur man skulle tjäna pengar – och det var bra för framtiden. I värsta fall fick de gifta sig rik – och det var inget fel i det heller – bara de slapp trilla ner i hålet.

En tjej stannade framför honom – tittade på hans bricka och såg honom i ögonen

Hopplöst – tänkte hon – men snygg var han – och vilken kropp – men – hopplöst – han var långt borta i dimmorna –

Tjejerna sålde inte bara pussar för en femma – utan försökte också att locka över männen – att göra de osäkra – så att de lämnade brickorna till dem – i stället för att hoppa – och så fick de tillbaka halva summan –

Detta var en stor utmaning för flickorna – och vissa kunde bli riktig närgångna i sina försök –

Självklart lyckades de också – inte alltid – men det hände.

Men här var det hopplöst – hon gick fram till honom och gav honom en puss på kinden – lycka till i kväll – och så gick hon vidare – nog skulle hon hitta ett offer – eller två.

Givetvis kunde man satsa pengar på hela skådespelet. Antingen valde man ut enstaka par – eller hela gruppen. Man fick kryssa för en 1 eller ett x eller en 2.

Antingen trillade han ner i hålet, de lyckades eller hon trillade ner i hålet.

Kunde man pricka rätt på alla – så kunde man vinna miljoner – men det hände mycket sällan.

Nu var alla försäljare igång. Det såldes godis – och då framför allt stora pepparkakshjärtor – med text i sockerglasyr – typ – "du och jag" eller

"Din forever" och de var mycket omtyckta. Man gav bort dem som present till både mannen och kvinnan – som hängde dem runt halsen innan de hoppade. Många hade flera på sig.

Gamla tanter spådde framtiden i händerna – andra i kaffesump – och kunde tala om – hur det skulle gå – om man nu trodde på det.

Andra sålde amuletter – som skulle garanterat skydda mot att trilla – skulle det hända ändå – så fick man pengarna tillbaka – men – det hade aldrig hänt.

Frisörerna var alltid fullbokade – och det sminkades och putsades naglar – både på händer och fötter.

Ja – det var business as usual –

 

Prick kl. 20 började hela spektaklet och alla – som skulle hoppa – fick samlas en timme innan – männen på en sida av avgrunden och kvinnorna på den andra.

Nu började folket att satsa pengar – nu gjorda man noga bedömningar och diskussioner var livliga – det gällde att kryssa rätt –

Han hade ställt sig på sin sida och tittade över på den andra – och där stod hon –

Och hon tittade på honom - de såg varandra i ögonen. Oh – så vacker hon var –

Men hon var inte ensam – ett helt gäng med kompisar och släkt fanns runt omkring henne – och pratade – alla på samma gång.

Vissa tyckte – att han var så stilig – självklart kommer det att gå bra – men andra tyckte – att hon skulle låta bli – vad visste hon om honom – han kunde ju vara världens idiot – dessutom var han alldeles för snygg – det skulle aldrig gå bra - . Hennes mamma – som var en praktisk kvinna – tyckte – att han var ensam och såg inte speciellt rik ut – och sådana män skulle man se upp med – det var det många – som hade gjort dåliga erfarenheter.

Kvinnan hade en ryggsäck på ryggen – ja – var annars – det senaste som gick att köpa – och ett absolut måste – en fallskärm – för säkerhetens skull. I handen höll hon ett papper – med rubriken – Garanti – och – hela livet.

Han tittade på henne – kände hennes rädsla. Visst är du rädd – det är jag också – men – vill vi uppleva kärleken – då måste vi hoppa – det finns inget annat sätt –

Då måste vi hoppa -

Det finns ingen fallskärm i hela världen – som kan rädda dig – visst kan jag skriva på pappret – men det betyder inget – och han släppte inte hennes ögon för en endaste sekund.

Nu började det hela – alla besökare och vänner fick lämna dem som skulle hoppa – nu fick de klara sig själva.

Varje gång någon hoppade – höll folkmassan andan – det hördes inte ett knyst.

Lyckades de – så blev det jubel – och man klappade händerna. Trillade någon – så gick det en suck genom åskådarna – speciellt – när hon trillade – men inte han. Då var det många – som blev arga – hur kunde han bara – svinet – hade han inte heder i kroppen. Han hade det inte lätt de närmaste veckorna.

När det var deras tur – gick han fram till stupet – och så gjorde hon – knappt hon lyckades –

Han tog av sig alla kläder – och ställde sig på sin plats. Vad skulle man ha kläderna till? När man skulle möta kärleken – så var man naken – alltid – oavsett vilka kläder man hade –

För säkerhets skull tejpade han fast ett paket tobak på ryggen – i fall att – det var nog bra att ha.

Nu tystnade folket – det blev alldeles stilla – till och med vinden stannade upp och väntade – och så hoppade han – och folket utbröt i ett jubel – ett skrik som staden sällan hade upplevt.

Den förste domaren höll upp sin skylt – 10.0 – poäng

Den andre tog fram sin skylt – 10.0 – t.o.m. den sista höll upp sin skylt – 10.0 poäng – nytt – världsrekord -

 

- Tillbaka -

 
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
     
 

 
  © Ullkonst.se 2005